Vi har nog alla varit där. Man lägger sig i soffan med en prilla under läppen och tänker att man ska ta ut den om fem minuter. Plötsligt har det gått två timmar och man vaknar till med torr mun, en prilla som inte känns igen och en märklig eftersmak som dröjer sig kvar. Jag har själv somnat med snus fler gånger än jag vill erkänna, och det har fått mig att fundera: vad händer egentligen när man sover med en prilla? Är det värt det? Här är mina reflektioner, erfarenheter och några råd för dig som undrar samma sak.

Smaken efter timmar – det blir aldrig riktigt bra

Det första jag brukar märka när jag vaknar med snus är att smaken förändrats helt. Den intensiva fräschheten som fanns där i början är borta. Oavsett om jag haft ett mintsnus, något sött eller ett klassiskt tobakssnus blir smaken platt, bitter och ibland nästan kemisk efter ett par timmar. Det verkar som att både fukt och aromer försvinner långsamt under natten, och det som återstår är en ganska trött restsmak.

Jag har testat att somna med olika typer av portioner, både vita och original, och samma sak händer varje gång. Det som var en bra upplevelse vid insomning är ofta en dålig upplevelse vid uppvaknande. För mig är det ett tydligt tecken på att snus är gjort för en viss tidsanvändning, inte för att sitta inne hela natten.

Nikotin under sömn – vad märker man egentligen?

En annan sak jag lagt märke till är att jag ibland sover oroligare när jag somnar med snus. Det kan vara inbillning, men vissa nätter har jag vaknat till och känt mig lite spänd i kroppen. Jag har också vaknat och insett att prillan suttit snett, nästan tryckt in i tandköttet, vilket varken känns skönt eller naturligt.

Vissa säger att kroppen fortsätter ta upp nikotin även under sömn, men det är svårt att veta exakt hur mycket. Det jag vet är att känslan under läppen kan bli obehaglig efter flera timmar. Slemhinnan blir irriterad, prillan känns torr och pressad, och smaken är långt ifrån det jag förväntar mig av en bra snusupplevelse.

Portion eller lös – spelar det någon roll?

Jag har testat att sova med både portionssnus och lössnus, och om jag ska vara ärlig är det ingen av dem som gör sig särskilt bra över natten. Lössnus tenderar att förlora sin struktur, särskilt om jag legat på sidan och tryckt till den. Det slutar ofta med att det smular, läcker eller bara känns obehagligt. Portion är något mer förlåtande, men samma sak gäller där – när prillan suttit inne i flera timmar är smaken borta och känslan under läppen är långt ifrån optimal.

Däremot kan jag förstå att man ibland somnar med snus av ren vana. Det har hänt mig själv efter sena kvällar då jag inte orkat tänka efter. Men varje gång har jag vaknat med känslan att jag hade fått en bättre upplevelse om jag bara tagit ut den innan jag slöt ögonen.

Hur jag gör i dag

Numera har jag gjort det till en vana att ta ut snuset innan jag somnar, oavsett hur bekvämt jag ligger. Ibland lägger jag ett glas vatten och en tom dosa på nattduksbordet för att påminna mig själv. Det låter kanske överdrivet, men det gör skillnad. Jag sover bättre, slipper vakna med en dålig smak i munnen och får börja morgonen med en ny, fräsch prilla istället.

Så frågan är kanske inte om man kan sova med snus, utan om man vill vakna med det? För mig är svaret ganska tydligt. En bra snusupplevelse bygger på smak, känsla och balans. Och allt det försvinner när en prilla suttit inne i fem, sex timmar i sträck.

Nästa gång du lutar dig tillbaka med en prilla på kvällen – fråga dig själv om det inte är värt att ta ut den innan du slumrar till. Det ger både bättre sömn och bättre snus. Och det tycker jag faktiskt är rätt rimligt.