Att göra eget snus är som att brygga sitt eget kaffe eller jäsa sitt eget öl – det handlar om kontroll, smak och stolthet. Jag har länge varit fascinerad av processen och vill här dela med mig av hur jag gör mitt eget snus, varför jag tycker det är värt det och vad man bör tänka på innan man sätter igång.

Därför började jag göra eget snus

Jag minns när jag för första gången smakade ett hemlagat snus. Det var grovt, jordigt och helt olikt de fabrikstillverkade portionerna jag var van vid. Det fanns något ursprungligt i det – en påminnelse om hur snus faktiskt brukade vara. Efter det var jag fast. Att göra snus själv innebär att jag kan styra smak, fukt, konsistens och styrka helt efter egen preferens. Jag kan använda en robust tobakssmak ena gången och experimentera med lakrits, kanel eller bergamott nästa. Det är som att ha ett eget laboratorium för smak.

Men det är inte bara för smaken. Att tillverka sitt eget snus ger också en större förståelse för vad snus egentligen är. Vad det består av, hur det behandlas och hur olika tillsatser påverkar upplevelsen. Det är kunskap jag aldrig hade fått genom att bara öppna en dosa från hyllan.

Så går det till att göra snus hemma

Processen är både enkel och avancerad – beroende på hur långt man vill gå. Själv brukar jag börja med en färdig snussats som innehåller tobak, natriumkarbonat och salt. Den kommer i en rå blandning som behöver pastöriseras. Jag värmer upp den i ugn på låg temperatur, omkring 90–100 grader, i ett par timmar beroende på satsens storlek. Det här steget kräver tålamod men gör snuset mer hållbart och minskar oönskade bismaker.

Efter det tillsätter jag glycerol och aromer. Här finns det utrymme för kreativitet. Jag har testat att smaksätta med allt från rökt whisky till apelsinskal, men mina favoriter är ofta enkla: bergamott, en gnutta anis eller ren tobakssmak. När allt är blandat låter jag snuset vila i kylskåp i några dagar. Då hinner smakerna sätta sig ordentligt och konsistensen blir perfekt.

Vill man ta det längre kan man även mala sin egen tobak, men det kräver lite mer utrustning och erfarenhet. Jag rekommenderar att börja enkelt och sen utveckla sina metoder.

Fördelar och nackdelar med att göra eget snus

Fördelarna är tydliga: du styr hela upplevelsen, sparar ofta pengar i längden och lär dig mer om snus än du någonsin trodde var möjligt. Det finns också något meditativt i processen – att röra om blandningen, känna dofterna utvecklas, och slutligen ta första prillan ur sin egen snusdosa.

Men det är inte för alla. Det tar tid, kräver tålamod och ibland blir det fel. En gång råkade jag överdosera bergamott och fick ett snus som smakade mer tvål än citrus. Men just det är också en del av charmen. Du lär dig genom att göra, justera och smaka.

Det är inte heller särskilt diskret. Att pastörisera snus luktar en del, och du behöver ett visst utrymme i köket eller hobbyrummet. För mig blev det snabbt en hobby som tog plats – både fysiskt och mentalt.

Är eget snus något för dig?

Om du älskar snus och vill ha full kontroll över smak, styrka och känsla – ja, då är det här något du borde testa. Det krävs lite utrustning, en hel del nyfikenhet och framför allt ett intresse för hantverket. Men belöningen är stor: ett snus som är helt och hållet ditt.

Så fundera – hur vill du att ditt snus ska smaka? Vilken konsistens gillar du? Hur starkt ska det vara? När du börjar ställa de frågorna har du redan tagit första steget mot att bli din egen snusmakare. Och tro mig, det är en resa som både smakar och känns.