Som snusare stöter jag ibland på ett problem jag helst skulle slippa prata om, men det är lika bra att vi är ärliga med varandra. Snus kan lukta. Det gör det inte alltid, men ibland sticker det till lite för mycket – särskilt om jag använt ett starkt portionssnus med tobakskaraktär, eller haft en prilla inne lite för länge. Och vi vet alla hur det är: man kan själv tycka att allt känns fräscht, men någon annan i rummet rynkar på näsan.

Varför luktar snus ibland?

För mig handlar mycket om typen av snus. Vissa sorter – framför allt de med mörkare tobakston – har en mer påtaglig doft både i dosan och i munnen. Lössnus är nästan alltid starkare i lukt än vitt snus, särskilt om det fått ligga varmt. Och även portionssnus med hög fukthalt kan börja lukta om det varit i munnen en längre stund. Lukten i sig är inget fel, men jag har märkt att den inte alltid uppskattas av andra.

Jag märker också skillnad beroende på hur mycket jag snusar under en dag. Om jag har haft flera prillor inne tätt inpå varandra, framför allt starka sorter, hinner jag inte riktigt “neutralisera” munnen mellan gångerna. Och då blir det lätt en kombination av tobak, fukt och något syrligt som sätter sig i andedräkten.

Mina knep för att dölja snuslukten

Så vad gör jag åt det? För mig handlar det om två saker: förebygga och fräscha upp. Det första jag gör är att se till att dosan jag bär med mig alltid är fräsch. Det låter självklart, men gamla prillor i locket kan börja lukta mer än man tror. Jag tömmer den ofta och sköljer ur den snabbt med vatten då och då.

Sen är det munnen. Jag har alltid tuggummi med mig, helst något med mint eller eukalyptus. Det fräschar inte bara upp andedräkten, det hjälper också till att rensa bort snusrester från tandkött och tunga. Om jag vet att jag ska prata nära någon, byter jag prilla direkt innan, eller så väntar jag till efteråt.

Jag har också börjat skölja munnen med vatten när jag tar ut en prilla. Det är ett enkelt sätt att få bort smakrester och minska risken för lukt. Vissa använder munspray eller mintpastiller, och det kan absolut funka. För mig räcker det oftast med vatten, ibland kombinerat med en snabb borstning om jag är hemma.

Välj snus med doften i åtanke

Det finns också snus som luktar mindre. Vitt snus har generellt en mildare arom, särskilt de som bygger på fräschare smaker som mint, citrus eller bär. Jag har några favoriter som är nästintill luktfria även efter lång användning, vilket är perfekt om jag är på språng eller umgås med folk som är känsliga.

Men det handlar inte bara om att välja “snällt” snus. Det viktiga är att hitta en balans mellan smak, styrka och hur du vill att snuset ska uppfattas av andra. Jag tycker om starka tobakssmaker, men jag sparar dem gärna till när jag är själv eller i en miljö där jag vet att det inte stör någon.

När snusdoften fastnar i kläderna

Det är inte bara andedräkten som kan avslöja att man snusar. Jag har märkt att vissa dosor, särskilt om de läckt lite vätska eller legat varmt i fickan, kan avge en distinkt lukt som sätter sig i kläderna. Det är oftast inget man själv tänker på förrän någon annan nämner det, eller tills man tar av sig jackan och får en doftpuff rakt i näsan. Vissa snus med kraftig arom, som lakrits, tobak eller bergamott, lämnar dessutom efter sig en doft som biter sig fast i fodret.

Jag brukar undvika att ha snusdosan i innerfickor eller byxfickor där värmen från kroppen gör att aromerna frigörs snabbare. Istället förvarar jag dosan i ytterficka eller väska när jag har möjlighet. Ett annat knep är att alltid ha dosan i ett extra fodral, gärna i metall eller plast, som kapslar in lukten. Det hjälper mer än man tror.

Om skadan redan är skedd och plagget luktar snus, tvättar jag det inte direkt. Först vädrar jag det utomhus några timmar. Ibland räcker det. Om inte, tvättar jag med extra sköljmedel och låter kläderna torka ordentligt i friska luften. I några fall har jag till och med lagt tröjan i en plastpåse med lite bikarbonat över natten innan tvätt – det neutraliserar lukt utan att skada tyget.

Det är kanske detaljer, men det är just de små grejerna som gör att jag känner mig fräsch även som vanesnusare. Snusdoft hör hemma under läppen, inte i jackan.

Det handlar om respekt

För mig är snus en personlig upplevelse. Men jag vill inte att mitt snusande ska gå ut över andra. Så jag anstränger mig för att hålla det diskret, fräscht och respektfullt. Det gör inte att jag njuter mindre av en prilla – snarare tvärtom. När jag känner mig fräsch själv, och vet att jag inte stör någon annan, då är snuset precis den där stunden av lugn och smak som jag är ute efter.

Och om du som läser detta också har funderat över lukt och andedräkt – testa några av knepen. Kanske hittar du något som gör att du kan fortsätta snusa precis som du vill, utan att känna dig osäker i sociala sammanhang. Det tycker i alla fall jag är värt det.