Det är en fråga jag själv funderade mycket på i början: varför känner jag mig ibland klarare i huvudet av en prilla, medan jag andra gånger nästan vill luta mig tillbaka och blunda? Beroende på situation och vilken sorts snus jag använder märker jag faktiskt olika effekt. Så, blir man pigg eller trött av snus? Svaret är inte svartvitt. Här berättar jag hur jag har upplevt det – och varför jag tror att det är så.

Nikotinkicken: En pigg start eller ett kort rus?

De flesta av oss vet att snus innehåller nikotin, och det är just den substansen som står för det mesta av ”effekten”. Jag minns tydligt mina första prillor. Det pirrade i läppen och efter ett par minuter kom en sorts mental skärpa. För mig var det som att kaffet fick en extra skjuts. Jag använde ofta en prilla när jag satt med jobb, särskilt sena kvällar. Och ja, det funkade. Jag blev fokuserad. Pigg, till och med.

Men effekten håller inte i sig särskilt länge. Den där initiala känslan, som nästan påminner om adrenalin, varar i kanske 10–20 minuter. Efter det är det mer en jämn närvaro, snarare än en tydlig kick. Ibland, särskilt om jag redan var trött, kunde jag snarare känna mig lugnare efteråt. Kanske är det därför vissa snusare säger att de tar en prilla för att ”komma till ro”.

Olika snus – olika effekt

Det här med pigg eller trött beror också mycket på vilket snus man använder. Jag märker stor skillnad mellan en stark portionsprilla med mint och en mild lös med klassisk tobakssmak. Mint ger nästan alltid en fräschör som känns uppiggande, medan traditionella smaker ibland gör att jag känner mig mer avslappnad.

Och det är inte bara smaken. Nikotinhalten spelar såklart stor roll. Har jag en riktigt stark prilla inne, särskilt om jag är ovan, så kan det slå över. Då är det inte fokus jag känner, utan snarare ett litet tryck över pannan, lätt yrsel och ja, en sorts matthet. Jag har till och med blivit trött av starkt snus, särskilt om jag inte ätit något.

Hur påverkas man under dagen?

Många jag pratar med använder snus lite som andra använder kaffe. En prilla till morgonkaffet, en under lunchen, en innan ett möte. Jag gör det själv. Men om jag snusar för mycket under dagen, särskilt om jag byter prilla varannan timme, så blir det som en berg-och-dalbana. Upp och ner i energi och koncentration. Jag har lärt mig att snus funkar bäst i vissa lägen – inte konstant.

Jag brukar tänka så här: snuset förstärker det tillstånd jag redan är i. Är jag redan fokuserad så får jag en extra skjuts. Är jag trött så kanske jag känner mig piggare en stund, men sen dippar det. Är jag stressad, då dämpar snuset ibland pulsen lite, och det kan faktiskt kännas lugnande.

Vad händer om man snusar på kvällen?

Här märker jag en tydlig skillnad från dagtid. Om jag tar en prilla för sent på kvällen, särskilt en stark, så kan jag få svårt att somna. Tankarna börjar snurra och kroppen är lite för alert. Samtidigt händer det att jag somnar med en prilla inne av ren vana, och vaknar helt utvilad. Skillnaden? Det handlar nog om hur mycket jag snusat tidigare under dagen, vilken sort det är och hur känslig jag är just då.

Det finns också en annan aspekt: rutinen i sig. Att ta en kvällsprilla, luta sig tillbaka i soffan, känna smaken sakta breda ut sig – det är för mig en signal att varva ner. Och då spelar det nästan ingen roll vad nikotinet gör.

Så hur är det egentligen?

Min erfarenhet är att snus varken är en energidryck eller ett sömnmedel. Det handlar mer om hur, när och varför man använder det. Jag har lärt mig att känna igen min kropps signaler. När jag vill vara alert och fokuserad så väljer jag ett visst snus. När jag vill ta det lugnt, då blir det något helt annat.

Det är alltså inte konstigt att vissa känner sig pigga och andra blir trötta. Nikotin påverkar oss alla olika. Det viktiga är att lära känna sin egen rytm, smakerna som passar och mängden som känns rätt. Då blir snuset inte bara ett verktyg utan en upplevelse – anpassad för stunden.